God mat. Va där och åt en vardag kväll. Kommer in i restaurangen och vid ett av fönsterborden satt en pajsare och med telefonen mitt på bordet på högsta volym (de va inte någon som har spelat hockey i vulcanus) de va sån där musik, om man tänker sej det när man är i vissa länder och taxichauffören som står och polerar på sin bli med en torr trasa i gassande sol och har ett radband hängande i backspegeln och han har sin nya cd i och spelar för fullt. Just sån musik var det. Där sitter han med hängande huvud och sjunger med för full hals. Jag sätter mej vid ett bor en bra bit därifrån och beställer in min mat. Ett tu tre blir dom fyra stycken runt den spelande telefonen, de andra hade varit ute och rökt. Nu sitter det fyra stycken och sjunger med den spelande telefonen, och man kan nog vara ganska säker på att ingen av de fyra var något ämne för slagerfestival. De hör till saken att det stog två flaskor Mariestads och några glas på bordet runt den ensamme sångaren när jag gjorde entré i restaurangen, så de anda glasen fick ju sin förklaring när de andra sångfåglarna anslöt. När jag precis fått in min mat så hördes ett välkänt ljud bortifrån deras bord, krash-pssch. Va fan, har de! jo mycket riktigt de va en burköl som öppnades och strax därpå tre burkar till öppnades i snabb följd och hälldes i de tomma glasen. Jag åt vidare och de sjöng vidare, ibland avvek någon av de för en rökpaus. Nu har de hunnit blivit så pass sturska så, ja de smög inte direkt i början heller men nu till nästa runda åker hela ölpåsen fram och hålls fram över bordet så alla fyra åter kan ta en ny ölburk och fylla sina glas. Så åker nästa påse fram, en sån där lite kraftigare Willyspåse och hålls fram över bordet så att alla kan slänga i sina tomburkar. Väldigt ordningsamma restaurang besökare och ta med pantburkarna hem.